Rogenrundan 2025 - Vandring genom Femundsmarka, Rogen och Långfjället

2026-02-20

Introduktion

I början på augusti 2025 gick jag och min fru den så kallade Rogenrundan i Gränslandet, med start och slut i Grövelsjön. Jag tror att det var Claes Grundsten som först myntade begreppet i sin guidebok och blogartikel. Min fru och jag körde upp från västsverige på morgonen och började vandringen på eftermiddagen...

Dag 1 - Från Grövelsjön till Grövelån

Vi hade som mål att tälta vid Oasen dag två, dit det är ca 35 km, och tänkte gå så långt vi orkade på kvällen. Det började regna under tiden vi bytte om på parkeringen vid Sågbäcken och utvecklades till kraftigt åskregn när vi gick till fjällstationen och vidare ner till Grövelsjön. Där tog vi en paus i vindskyddet och väntade ut det värsta. Regnet avtog när vi gick upp mot norska gränsen och övergick till skurar. När vi närmade oss Salsfjället kom solen till och med fram ibland. Jag tycker att fjällen visar sig från sin bästa sida när vädret växlar på det här viset. Det skulle bli mer av det de kommande dagarna.

När man kommer över Salsfjället öppnar landskapet upp sig och man kan se långt bort mot Elgåhogna. Solen och regnridåer spelade över landskapet när vi gick ner mot Grövelån. Min tanke var att vi skulle ta oss närmare Forborgen, men Grövelån var strid efter allt regn, vi var trötta, och klockan närmade sig nio. Vi slog läger vid Grövelån och belönades med en vacker, lilafärgad solnedgång.

Åskregn över Grövelsjön

Mot passet norr om Salsfjellet

Tältplats vid Grövelån

Renstängslet nära norska gränsen

Västerut från Salsfjellet

Dag 2 - Från Grövelån till Oasen

Vi vaknade med dimma och duggregn. Vattennivån hade sjunkit i Grövelån och vi kunde hoppa över på stenar. Stigen mot Forborgen var lättvandrad och vi hade vacker utsikt norrut över det öppna landskapet. Regnskurar och solsken turades om att dansa fram över vidderna. Efter Forborgen bar det nerför mot Revlingsjöarna och gles fjällbjörkskog med inslag av tall. Det var blött och vattensjukt efter allt regn, men utsikten mot sjöarna och bergen var ändå fin.

Vid Revlingsjöarna passerar man ett antal privata stugor. Några går att hyra. Vi pratade med två äldre norska herrar som just skulle gå mot Svukuriset efter att ha fiska en vecka. De tyckte att det hade nappat dåligt, men radade ändå upp allt de hade ätit i veckan: fisksoppa, stekt fisk, grillad fisk... Här passerar man också en skylt där det står "Linné rastet her på sin ferd i 1734". Vägen mellan Grövelsjön och Svukuriset vi gick kallas just för Linnéstigen.

Från Forborgen mot nordost

På väg ner från Forborgen

Vid Revlingsjöarna

Från Forborgen mot Revlingkletten

Nere i skogen, Revlingkletten i bakgrunden

"Linné rastet her på sin ferd i 1734"

Efter Revlingsjöarna övergick skogen i mer och mer tall. Ljungen blommade också, vilket var ett trevligt inslag av färg. Vi värmde nudlar till lunch på en sten i skogen innan vi gick den sista biten mot Svukuriset. När vi kom fram regnade det ymnigt och vi passade på att pausa under tak. Vi fortsatte sedan norrut och rundade Stor-Svuku mot Oasen. I början var det tallskog, sedan övergick det i kalfjäll med dungar av fjällbjörk som växte kring bäckar och små sjöar. Utsikten mot Femunden var magnifik. Marken blev mer och mer stenig och karg när man närmade sig Falkfangarhøgda. Utsikten norrut från Falkfangarhøgda var min favoritdel vandringen, speciellt i det dramatiska vädret vi hade.

Svukuriset

Utsikt ner mot Femunden

Utsikt norrut från Falkfangarhøgda

Västra sluttningen av Stor-Svuku

På väg upp för Falkfangarhøgda

Vi var trötta när vi kom fram till Oasen efter att ha gått cirka 22 kilometer. Det blåste kraftigt: 12 m/s i medelvind och 18 m/s i byarna enligt prognosen. Vi började först att sätta upp tältet på en plan grusplätt på nordvästra sidan av Oasen, men markpinnarna satt för löst i jordmånen i den starka vinden. Istället hittade vi ett ställe på nordöstra sidan med stabil jord och stenar vi kunde lägga på markpinnarna. Det började regna kraftigt under kvällen och fortsatte så hela natten.

Jag hade sett fram emot att fotografera vid Oasen, speciellt med min hemmabyggda hålkamera. Jag såg framför mig en bild med hela Oasen i förgrunden och Stor-Svuku som reste sig i bakgrunden, men det blåste för starkt för att använda stativ, så det blev inget med det.

Tältplats vid Oasen

Ett av tillflödena till Oasen

Norra sidan av Oasen, Stor-Svuku i bakgrunden

Dag 3 - Från Oasen till Reva

Det blåste fortsatt på morgonen men regnet hade övergått i skurar. Vi bröt läger vid åtta och började gå mot Reva. Utsikten den första sträckan var fantastisk. Regnridåer och solsken blandades över det karga landskapet med enstaka tallar och björkar. En bit bort reste sig det distinkta berget Krativola över skogen nedanför.

Stenigt och kargt på slätten norr om Stor-Svuku

Solitära tallar pryder landskapet

Regnskur sveper över Krativola

Nere i skogen. Solen lyser upp Krativola som en strålkastare

Tallskogen tätnade snabbt och sträckan fram till Reva kändes stundtals mer som en skogstur än fjällvandring. Det var mycket vattensjukt och höga flöden i bäckarna efter allt regn. Marken var stenig och småkuperad, med våtmark emellan. När det öppnade upp sig kring sjöar kunde man fortfarande se fjälltoppar då och då. Mellan Litlbuddhåen och Rågshåen passerar man den statliga stugan Møllerbua som det är tillåtet att övernatta i.

Gå försiktigt!

Onamngiven sjö norr om Kløfthåtjønnn

Litlbuddhåen

Stenigt och vått

Regnigt över Storfisktjønnan

Den statliga stugan mellan Litlbuddhåen och Rågshåen

Denna dagen var nog den tuffaste vandringen, trots att GPS:en bara visade 14 km. Den loggade dock bara var tionde minut och missar hur man går där emellan. Vi var i alla fall trötta när vi kom till Reva på gränsen mellan Norge och Sverige. Gränsen var markerad med en bred röjning genom skogen. Ett absurt inslag i den här vildmarken.

Vid Reva finns det dass, vindskydd och en stuga där man kan elda. Det finns också gott om bra tältplatser. Hade vädret vart bättre skulle jag kanske tagit ett dopp, men det var fortfarande regnskurar.

Vriden torraka, karakteristiskt för Rogenområdet

Sjön Rogen från Reva med Bustvålen i bakgrunden

Det finns många tältplater i Reva

Man passerar många mäktiga tallar

Söderut från Reva

Dag 4 - Från Reva till bron efter Rogenstugan

Vi hade mulet väder men några lättare regnskurar. Hela sträckan var mestadels lättvandrad med mycket spänger, men stundtals stenig. Man går genom ganska gles tallskog nära Bustvålen och närmare Rogenstugorna, men som är tätare nära vindskyddet i Rödviken. Detta var nog dagen med den tråkigaste vandringen.

Söderut från Bustvålen

Man passerar många vackra gamla tallar

Bustvålen

Utsikt mot Rogen några kilometer norväst om Rogenstugan

Eftersom vi hade tält gick vi inte omvägen via Rogenstugorna. Vi tältade efter bron som ligger öster om Rogenstugorna, brevid en fångstgrop från stenåldern. Vi hade egentligen orkar gå lite till, men räknade inte med att hitta några tältplatser innan Tandsjövålen, så vi stannade ändå. I efterhand hade det nog gått att hitta en tältplats nära den lilla sjön en kilometer söderut. Kvällen bjöd på ett kortvarigt men vackert ljus vid solnedgången.

Vackert kvällsljus nära bron efter Rogenstugorna

Tältplats brevid en fångstgrop från stenåldern

Dag 5 - Från bron efter Rogenstugan till Slagusjön

Vi vaknade till sol och hade en härlig frukost vid tältet. Vi började gå mot dagens Slagusjön som var målet för dagen. Efter några lätta kilometer med skog gick stigen uppför Tandsjövålen och vi kom upp på kalfjället. Därifrån var det fin utsikt över de stora sjöområdena Stor-Tandsjön och Abborvikarna. Från toppen såg vi långt bort över Rogen mot snötäckta bergstoppar i Norge. På närmare håll stod Gråstöten ut med sina mörka tallar och sten täkt av gulgrön kartlav. Den här typen av natur är helt unik för området och var en stor anledning till att jag ville besöka det.

Stor-Tandsjön och Abborvikarna från Tandsjövålen

Rogen och Bredåvålarna från Tandsjövålen

Rogen och Gråstöten från Tandsjövålen

Mellan Tandsjövålen och Brändstöten

Efter Tandsjövålen bar det ner mot Rogens sydända. Vi gick genom skog igen, men ibland öppnade skogen upp sig och bjöd på vackra vyer. Stundtals var färdvägen mycket stenig.

Stenig led. Notera ledmarkeringen.

Björnvålen, vid gränsen mellan Rogens och Långfjällets naturreservat

Från bron över Nässjöbäcken med Nässjöberget i bakgrunden

Det bar svagt uppför mot Rödtjärnen. Den blandade tall- och björkskogen tunnades ut mer och mer. Tillslut var det bara enstaka tallar utspridda över den steniga naturen. STF Rödtjärnstugan låg mycket vackert vid tjärnen. Här är naturen återigen unik med de gulgröna lavtäckta stenarna och ensamma tallar. Vi gick upp till Slagujön och tältade ett par hundra meter från nödstugan. Den här dagen hade vart solig, men här blåste det ordentligt och det drog in mer regn och blåst efter vi satt upp tältet.

STF Storrödtjärnstugan

Solitär tall med Slagufjället i bakgrunden

Storrödtjärnen med Rävtjärnsvålen i bakgrunden

Norrut över Slagusjön

Dag 6 - Från Slagusjön till Grövelsjön

Morgonen var också blåsig, med sol och lätta regnskurar om vartannat; sådana förhållanden som verkligen ger liv till landskapet. Stigen ner till Hävlingen gick genom blandad tall- och björkskog med mycket sten. Vid bron mellan Hävlingen och Särsjön var det var det imponerande utsikt åt både norr och söder.

Morgon vid Slagusjön. Vårt tält syns strax till höger om mitten.

Hävlingen från dess sydände

Vacker morgon med växlande väder vid Slagusjön

Särsjön

Efter Hävlingen var det väldigt lättvandrat. Vi gick stigen mot Grövelsjön via Storvätteshågna och Fosksjöarna. Efter Hävlingen byter landskapet gradvis karaktär från det sten- och tallrika landskapet jag har kommit att förknippa med Rogen till det fjällhedlandskap som stora delen den Skandinaviska fjällkedjan har. Även om utsikterna utefter den här sträckan också var fina tyckte jag vildmarkskänslan jag haft under hela den tidigare delen av vandringen försvann på grund av den breda, upptrampade stigen och alla människor vi träffade.

Vår ursprungliga plan var att tälta vid Foskjöarna eller Foskbäcken, men vi var framme vid Foskbäcken redan innan tre och beslöt oss att gå ner till bilen för att börja färden hemåt.

Hävlingen, Särsjön och Slagufjället

Vidderna på Långfjället

Mot Storvätteshågna

Motorväg ner mot Grövelsjön